Sonja Åkesson

SvT visade i kväll på bästa sändningstid Eva Beckmans film om Sonja Åkesson. Det är modigt och belönas härmed med min tapperhetsmedalj. Det är bättre reklam för en fri och oavhängig telvision än fåniga musiktävlingar som skall tävla med TV 5 och TV 6 och allt vad de heter.

Sonja Åkesson var närvarande hela 60-talet och då hennes litterära produktion sträcker sig från 1957 till 1977 hann hon också vara med både att förbereda grunden för det dramatiska 60-talet och lite sorgsamt sopa ihop resterna av det.

Jag tror Sonja appelerade mer till kvinor än män för hon skrev på något sätt alltid om sina egna tankar. Att vara hemmafruu, att benchmarka med andra kvinnor, att få och att mista barn etc.

Finns det inte i poesin även något kvinnligt, att antyda känslor genom metaforer. Hur många unga män läser Karin Boye jämfört med flickor?

Filmen visade vilka gränser hon sprängde med sina kortdikter om sig själv och sina tankar. Före Sonja kunde ingen skriv en dikt om tankar på vägen till Konsum eller något liknande. Hon var totalt osminkad. Fotona på henne med sen blivande man Jarl Hammarberg och hans vänner visar på något underligt sätt en hemmafru som ser helt naturlig ut i sällskap med ett gäng grabbar som visserligen struntar helt i sitt useende men der ändå rätt onaturliga ut.

Jag reagerade också starkt på uppgiften i filmen att alla tror att hon dog av självmord när hon dog av levercancer. Vilket öde att bli stämplad som ett självmordsfall när det inte fanns grund. 1960-talet kunde vara intolerant och avvisande trots ambitionen att vara det motsatta.