Why nations fail

Hela Jul- och Nyårshelgen gick åt att läsa boken Why Nations Fail av Daron Acemoglu och James Robinson. Många talar om den och som med en del böcker är en del 100 %-iga fans och andra skeptiska. Jag har nu läst igenom en del recensioner och tror jag har hittat de kritiska aspekterna. Min entusiasm för innehållet och budskapet är dock långt större än kritiken, vilka som vanligt i akademiska sammanhang har ett drag av småsinthet och ”not invented here”. Bokens tema är att de flesta starka och välmående samhällen kulminerar och faller sedan samman för att de inte kan utveckla sin ”extractive economy” till att upprätta ”inclusive institutions”. Att bygga välstånd på att suga ut andra ländeers befolkninng eller en del av sin egen befolkning är uppenbarligen inte så svårt, att utveckla samhället så att alla har incitament att öka sin produktivitet är svårare. Sovjetunionens tillväxt 1930-50 som helt byggde på mobilisering med stora inslag av tvångsarbete är ett exempel i vår tid. Författarna har dock tagit på sig jätteuppgiften att gå igenom alla stora civilisationerna och se varför de inte utvecklades över en viss gräns. De går igenom hela världshistorien från Romarriket och framåt och finner bara ett undantag – men ett viktigt sådant. Det var den "ärofulla revolutionen" i England 1688 som lade grunderna för ett pluralistiskt samhälle som ledde fram till den industriella revolutionen på 1700-talet. Att det gick vägen i England men processen stoppades i andra samhällen är naturligtvis en komplicerad historia men diskuteras i detalj. Ett av de centrala begreppen är ”creative destruction”, en term som myntades av Schumpeter som innebär att nya idéer måste tillåtas krossa de gamla föreställningarna och skada de ekonomiska intressen som är förbundna med dessa. Att de som har intressen i en gammal struktur motsätter sig ny teknik och nya konkurrenter är kanske inte förvånande men författarna visar övertygande att många lovande genombrott stoppas av de samhällsbevarande intressena. Om genombrottet inte skett i England kan man undra om det skett någon annan stans. Författarnas beskrivning av USAs tillkomst är av särskilt intresse. Emigranterna till Nordamerika hittade ju inte guld- och silverfyndigheter så som spanjorerna hittade i Peru och Mexiko. Därför blev kolonisterna i Nordamerika tvungna att lita på sig själva. Indianbefolkningen lät sig inte inordnas som tjänsteleverantörer. Visserligen kom sydstaterna att förlita sig på importerad slavarbetskraft och att de förlorade i amerikanska inbördeskriget var kanske en serie tillfälligheter. Den tydligaste och enklaste kritiken har framförts av Jeffrey Sachs. Han avvisar alla ”monocausual explanantions” alltså en teori som svarar på alla frågor. Det är också uppenbart att många ledande ekonomer vill betona att händelseutvecklingen inte är rak och logisk utan ofta påverkats av personligheter och faktor som inte författarna vägt in såsom geografin. Även om så är fallet måste man väl ha en egen teori i grunden.