Upp till kamp - för en bättre bild av 1968

STVs stora satsning verkar ha blivit ett antiklimax. Få recensioner, ingen var särskilt nöjd. Själv bänkade jag mig framför TVn med många frågor i huvudet. Eftersom jag var med när det begav sig var jag nyfiken på om min egen bild som bevarats såsom i en konservburk fortfarande höll.

Jag kände mig nöjd med följande:
- den råkalla stämningen i hamnen och på varvet med en känsla av att det nästan var dokumentärfilmat
- en skicklig återspegling av snacket i över- och underklass i Göteborg. Det är annars svårt att förstå att slagord som "klass mot klass" kunde få stöd.
- musikermiljön verkade rätt vettig att ha som utgångspunkt, men det blev lite för mycket Cue club, som var rätt irrelevant.

Mindre nöjd var jag med
- avsaknaden av det progressiva tänkande i frågor som jämställdhet, kritiskt tänkande osv. Det var ju ingen i filmen som förde nåt resonemang överhuvud taget.
- solidaritetsrörelsen med FNL m.fl framstod ju som rätt hobbyaktig och gavs inte den mänskliga dimension som gjorde att den blev så stor.

Direkt missnöjd var jag med
- det groteska cigarettrökandet som alla ständigt höll på med. Så var det väl ändå inte!
- det utbredda narkotikamissbruket. Om man jämför med "Dom kallar oss mods" så var ju det narkotikamissbruket placerat i en annan social och helt opolitisk miljö.

Filmen om 68-rörelsen återstår att göra!