Ett konstigt drömspel

Såg Strindbergs Ett drömspel på Dramateni går. Den här sena matinéföreställningen 16.00 verkar vara gjord för landsortsborna så att de kan åka hem till Skinnskatteberg, Ockelbo eller var de hör hemma. Det var lite samma dialekter som på BAO-danskvällen, men det här gänget var inte så spänstiga, fick ta ordentligt tag i ledstängerna i trappan.

Mats Ek har lagt en del av sin säregna balettstil i teatern. Ett antal gånger kommer hans dansare in i sin karakteristiska fula ankungen-stil och klampar i golvet på samma sätt som man går i ett potatisland på hösten. Indisk musik kanske passar för Indras dotter men jag tyckte det blev två föreställningar i en, även om jag måste erkänna att dansen mellan advokaten och Indras dotter både var finurlig och perfekt genomförd.

En annan omtolkning var att striden om frågan om vi vågar öppna dörren och se sanningen nu stod mellan tre religioner och naturvetenskapen istället för mellan de fyra fakulteterna. Det greppet kändes helt rätt, så blir en nutidsmänniska berörd.

Skulle jag själv modernisera ett drömspel skulle jag göra scenen i Skamsund lite mer up-to date. Här behandlas överflödsjukdomar från 1800-talet som konjaksförstoppning. Ett modernt samhälle har minst lika många överflödsjukdomar som leder oss att förstå att det är synd om människorna.

I all förnyelse är det några saker i Strindbergsdrama som måste få vara kvar, det växande slottet, dörren med fyrväpplingen, affischören och sånt.