Igår var jag på Globen och såg 10 000 människor lyssna och dansa till Benny Anderssons orkester. Jag skriver människor och inte Stockholmare för man hörde mest olika dialekter. Det märktes också så fort det blev snoa, hoppmazurka eller polska. Essen från alla småstäder ute i landet var på plats.
Bennys Anderssons koncept med Orsa spelmanslag, Tommy Körberg och Helen Sjöholm har nu hållit i ganska många år. Några nya låtar presenterades men det är ändå en konservativ kulturform. Tommy Körbergs skämt under bältet är desamma år från år och öronhängena tänjs på så att de riskerar bli söndersjungna. Jag kan visst höra Helen sjunga "Du är min man" en gång till och tycka den är trevligt men inte är det någon höjdare längre.
Bland det som var nytt för mig var xylofonisten Jörgen Stenberg som rev av en låt med spansk känsla. Bland det som definitivt inte var nytt var Kalle Moraeus O Sole Mio, som verkade vara kvällens huvudnummer. Han sjunger bra, men hur är det med variationsförmågan?
Sen är man lite undrande inför alla låtar från 40- och 50-talet typ "Vårat gäng" som man numera bara hör i BAO-sammanhang. Lite musikhistoria är det för någon gång efter Alice Babs dog denna musiktradition i Sverige till förmån för schlagern. Det var en hel del som försvann då, inte minst goda texter.
tillbaka från Shanghai
10 månader sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar