Barnen propsade på att jag läste Snabba cash av Jan Lapidus för att förstå hur världen ser ut. OK, målet helgar medlen och jag har tagit mig igenom den med växande intresse. Det var en jobbig inledning med meningslöst våld ochen känsla av hopplöshet. Intresset ökade dock när jag ser hur mycket research Lapidus gjort och hur pricksäkert han beskriver de olika ligorna. Ett extra plus är att han faktiskt får rinkebysvenskan att funka i en roman. Detta språk som jag alltid tyckt vara stereotypt och nyanslöst visar sig ha tusen och en uttrycksformer. Kanske är det så man i många kulturer för första gången publicerat ett verk på ett språk som inte riktigt ansågs vara skriftspråksmässigt, t.ex. en dialekt. Jag tycker det flyter.
Romanens upplösning är ofta författarens mardröm. Hur skall man kunna knyta ihop en allt mer upptrissad stämning till ett trovärdigt slut. Lapidus verkar inte ha lyckats så bra med den stora narkotikakuppen som kom av sig. Det håller inte riktigt hela vägen fram. Han är inte den förste som stupar på det målsnöret, borde kanske haft lite mer tålamod och skriva om slutet några gånger.
tillbaka från Shanghai
10 månader sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar