Var D'Annunzio en italiensk galning?

Jag har just läst Göran Häggs biografi om Gabriele D'Annunzio. Det var ett sånt där impulsköp på bokrean som man gör ibland. Jag har inte funderat på D'Annunzio förut men Göran Hägg är inte bara litterärt kunnig, han är också specialist på Italien och skriver underhållande. Han gick bort i höstas i cancer men jag var priviligierad att få träffa honom för två år sedan och tyckte han var befriande enkel att prata med. Han blev ju mest känd för sina böcker om retorik men hans yrke var litteraturvetaren. D'Annunzios storhet var att han inte bara var en uppburen författare utan också en person som italienarna lyssnade på i politiska sammanhang. Han spelade en viktig roll i Italiens vändning från Tyskland/Österrike till ententen under första världskriget och han skulle ha kunnat bli den som tog över i Italien istället för Mussolini. Däremellan var han ledare för den märkliga italienska fristaten i Fiume (idag Rijeka i Kroatien) under ett och ett halvt år. Man skulle kunna tro att D'Annunzio var en ambitiös och samvetsgrann politiker och blir förvånad över att han var ganska galen, inte minst att hans sexuella behov sattes först och han umgicks med nya kvinnor nästan varje dag. Italienarna tycks inte ha brytt sig så mycket om det, lika lite som man verkar ha fördömt den sidan hos Berlusconi. D'Annunzio i högform är talaren som vid massmöten eldar upp italienarna. Att han dessemellan skriver storartad litteratur verkar vara en tillfällighet eller kanske som en del andra författare som en klappjakt på de förskott som den förmodligen helt gråhårige förläggaren Treve tog fram. Visserligen sålde böckerna i stora upplagor men D'Annunzio hade enorma behov och lär knappast ha betalat särskilt många av de räkningar hans vidlyftiga leverne gav upphov till. Göran Häggs bok heter D'Annunzio - dekadent diktare, krigare och diktator. Det krigiska verkar inte vara någon konflikt med hans konstnärssjäl. Han tillhörde en tradition som kanske såg kriget som en renande faktor. Det är svårt för vår tid att förstå att en person kan ha så märkliga sidor; lysande författare, kvinnokarl, krigare och mycket annat på samma gång. Göran Hägg har fullt sjå att förklara att saker som vi nordbor aldrig skulle acceptera ingår i den latinska världens normala rekvisita.